Familjen

Jag bröt armen 1954. Det hände uppe på storkullen. Vi var ett litet gäng där uppe och plötsligt frågar Pyret (Gun Gustavsson) om det var någon som ville åka månraket. Och det ville naturligtvis jag gärna. Hon la sig på rygg och drog upp benen så att jag kunde sätta mig på hennes fötter. Sen skickade hon iväg mig nerför berget. Eftersom jag gjort illa armen så gick jag hem.

Pappa tog mig till sjukhuset. Det var mitt på dagen och jag fick sitta med min brutna arm, i ett stort väntrum fullt med barn, till sent på kvällen. Efter ca 9 timmar kom jag in till operation. De öppnade armen och satte in en lång metallsticka för att hålla benbitarna på plats. Jag var förstås nersövd. Jag minns att jag drömde om en kvinna som stod med ett paraply och det regnade stjärnor. Så började hon luta mer och mer. Hon snurrade helt enkelt runt. Efter ett helt varv så vaknade jag och operationen var klar. Ja, det kanske blir så när man åker månraket.

Sen fick jag ligga kvar på sjukhuset minst en vecka med armen i en ställning så att den skulle växa ihop ordentligt. Sen gick jag i skolan med hela armen gipsad. Normalt tänker jag inte tillbaks så mycket på sånt som har varit. Men när jag nu sitter och skriver så slår det mig plötsligt, att jag blev aldrig arg eller ledsen på Pyret. Och Tjoffe (Kent Gustavsson) var hela tiden min kompis. Det var bara ett konstaterande att så blev det.