Zebrafinkarna Jim och Jina, 1959

På dagarna fick de flyga fritt i rummen. När det var dags på kvällen släckte vi och tände taklampan några gånger. Då förstod de att det var kväll och flög in i buren, sen täckte vi buren med en duk så att de skulle få natt.

Det hände några gånger att en av dom flög ut också. T.ex. när en satt i blomkrukan då fönstret var öppet och vi gick förbi och skrämde den. Men då satte vi buren i fönstret så den andra fick ropa, och då hittade den tillbaks.

Ibland hade vi med buren ut, för att de skulle få gå i gräset. En gång lyfte vi buren utan att ha satt in bottenlådan. Då blev en skrämd och flög iväg. Men den andra ropade tillbaks sin vän till buren.

De fick bygga ett bo i en skokartong uppe på rullgardinen. Trådar från trassel och strån från sopborste blev perfekt. Där ruvade de på äggen, och efter ett tag hade vi 12 fåglar. Två av barnen, Jack och Jill, levde länge tillsammans med sina föräldrar. Den enda nackdelen var att den mörkblå rullgardinen blev randig.

Julen firas

Birgitta blev perfekt som lucia, Britt-Marie blev tärna och Krister blev förstås stjärngosse. Så gick vi till några grannar och sjöng. På julafton var det alltid fin julmiddag och jultomte med julklappar. På den tiden använde man stearinljus till och med i julgranen. Det fanns små nypor med plats för julgransljus. På något konstigt sätt så tog det inte eld i julgranen. Man var väl mycket försiktigare förr.

Kylskåp

De första åren i husen fanns det inte kylskåp. I källaren fanns det två förråd till varje lägenhet. Det ena, som hade hönsnät i både väggar och dörr, var till för kläder och prylar. Det andra som var till för matvaror hade brädväggar och bräddörr. Därinne fanns en stor trälår för potatis och trähyllor för safter, sylter, konserver och liknande. Konservburkarna var gjorda av glas och hade en packning under glaslocket. När man öppnade en burk fick man först ta bort det där skiktet med paraffin som man hällt överst för att skydda innehållet mot luft.

Efter kanske 5 år började husen moderniseras med kylskåp. Det var ett fantastiskt skåp, för mamma kunde göra glass där. Och så fanns det isbitar i en speciell låda.

Radio och TV

På kvällarna kunde vi lyssna på radio. Familjen var samlad i vardagsrummet runt radion och lyssnade på någon spännande radiopjäs. Men efter några år började det komma TVapparater. Jag tror att det var Bonin som var först. Där såg jag mitt första barnprogram. Sen skaffade vi också en TV. Själva TV-programmen sändes bara på kvällarna. Men vi satt i flera timmar och tittade på bruset och hoppades att det skulle börja snart. Det kallades myrornas krig.

På kvällarna när det var dags för barnprogram så ringde det på dörren. Det kom barn som ville se TV, fler och fler. Vi i familjen satt i soffan och de andra barnen satt på golvet i en eller två rader. En gång satt Janne Söders lillebror Tård 2-3 år i soffan och sparkade med benen och sa ”pan va pännande”. Det var en spännande actionfilm för barn.

Men allt fler familjer skaffade TV. Det syntes tydligt för vardagsrummen lyste blått på kvällarna. Ja det fanns ju inte färg-TV på den tiden. Men ett år den första april berättade de på nyheterna att det gick att få färg-TV genom att ta en nylonstrumpa och montera framför TV:n. Det var ett mycket lyckat april-skämt.

På luncherna spelades testfilmer på TV. Då sprang man förstås hem för att titta. Det var samma testfilmer varje dag, men det var lika roligt ändå.

Polisradio

Pappa köpte också en polisradio. Det var ett litet kretskort med ett elektronrör på som kopplades in i radion. Det var spännande att höra polisen prata med sina radiobilar. Och när det hände något i närheten kunde vi se vad som hände innan polisen kom. Radion var en stor möbel och under ett lock på ovansidan så fanns det en grammofon. Där kunde vi spela både stenkakor och EP-skivor.

Sovrum

Pappa och mamma sov i bäddsoffan i vardagsrummet och vi barn sov i barnrummet. Min juniorsäng fälldes ihop och ställdes i garderoben tillsammans med madrassen. Så småningom satte pappa upp ett draperi i köket så att det blev en sovalkov. Jag tror det var Birgitta som var först ut att få ett ”eget rum”.

Musik