Skolan

Det var ganska många hus i Johannesfred, och i varje portuppgång var det ca 30 barn. Det var alltså väldigt många barn i Ulvsunda skola. Men det är en kompis som jag inte kan se på skolfotona. Tommy Bergman valde nämligen att flytta till en musikskola. Det tyckte jag lät roligt så det ville jag med. Men först skickades jag ner till musiklärarinnan, och där fick jag sjunga skalan upp och ner. Och jag är ju helt värdelös på att sjunga, så jag fick inte lära mig spela. Senare hade vi en lärare i musik som bara kunde acceptera klassisk musik. Men vi tyckte om modern musik, så en dag tog jag med mig en skiva till musiktimmen. Det var ”Keep on knocking”, alltså en häftig rock-n-roll med full fart från första sekunden. Men jag hade stoppat in den i ett fodral från en klassisk skiva. Han tittade på fodralet och tyckte väl att det var gulligt gjort. Han satte på den och ställde sig längst bak i klassen för att njuta. Det var roligt att se hans förfäran då han sprang fram för att stänga av.

En annan sak som jag är värdelös på att att lära mig utantill. Men jag var den som först lärde mig läsa. Jag var bäst i klassen på att läsa. Till skolavslutningen tyckte skolfröken att jag skulle ha huvudrollen i skolpjäsen. Men inte lärde jag mig replikerna. Jag är värdelös på lära mig utantill, jag var förmodligen inte ens motiverad. Tråkigast var att skriva uppsatser. Jag kunde inte alls skriva vackra lyriska texter. Men vid ett tillfälle fick vi skriva vad vi ville, och då släppte jag lös all fantasi. Så får man förstås inte skriva så det blev sämsta betyg igen. Mina gamla lärarinnor i svenska skulle förmodligen bli förfärade om dom fick veta att jag som vuxen skrivit flera böcker om mikrovågsteknik.