Alviks skola

Efter sjätte klass fanns två alternativ. Antingen gå kvar i Ulvsunda skola i två år, eller flytta över till Alviks Realskola som var på tre år. Jag (eller var det kanske pappa) valde Alviks skola. Det kom plötsligt många elever så skolan hade byggt en ”tillfällig” barack på skolgården, där började jag höstterminen 1960.

Står
June Balledux, Krister Andreasson, fröken Sahra Lindqvist, Christer Trogstam, Christer Carlsson, Stig Åman, Bengt Helsen, Hans Paulinder, Bo Lange, Ulf Johansson, Thomas Bergqvist, Björn Wildenstam, Eddie Andersson, Claes af Geijerstam, Roger Hurkmans, Leif Eriksson, Göran Sundqvist, Dick Bäckström, Berndt Kockum.

Sitter
Yvonne Andersson (Öhman), Lena Strandberg, Karin Emilsson, Marja-Lena Lidström, Inga Palm, Annika Persson, Pia Andersson, Lena Lidbrink, Margot Ljungström, Birgitta Rundqvist, Britt Engström

Skrivmaskin

Fortfarande är jag dålig på att skriva uppsatser. Dessutom skriver jag så snabbt och slarvigt att jag knappt själv kan läsa vad det står. Men hemma har vi en skrivmaskin som jag börjar använda. En gång när vi skulle ha prov i fysik, så gick jag igenom texten i boken och skrev upp olika tänkbara frågor samt det rätta svaren. Jag tror det var Dick som fick en kopia på alla frågorna och svaren. Han fick högre betyg en mig på provet. Jag var ju fortfarande inte så road av att lära mig utantill.

I fortsättningen genom de olika skolorna var jag road av att skriva ner beskrivande förklaringar och sammanfattningar för att få en bättre förståelse för det jag läste. Det slutade med att jag i vuxen ålder skrev några böcker i den tekniken som jag var mest intresserad av, dvs. mikrovågsteknik.

Skolresa

Normalt gick skolresorna till någon plats i Sverige, ofta Gotland eller Öland. Men i år skulle vi få vara med om något speciellt, vi skulle åka utomlands. Resan gick till exotiska Lybeck.

Vi sov i en stor sal med massa sängar. På kvällen kom stränga Sara Lidman in för att se att alla hade kommit hem och låg i sängen. Sen sa hon godnatt och släckte ljuset. Det var då det hände i mörkret. Ett ploppande och gugglande ljud som om någon hällde upp i ett glas. Men Sara förstod genast vad det var och sa bara: Tyst nu Klabbe. Ja det var naturligtvis Claes af Geijerstam som ploppade med fingret i munnen.

På väg mot centrum passerade vi en liten kiosk. Där fanns mycket gott som vi kunde handla. Speciellt intressant var de mycket små spritflaskorna. Det fanns till och med Rom i en liten flaska i fickformat.

En dag när vi var inne i centrum bestämde vi oss för att ta taxi tillbaks. Jag tror det var Lena Lidbrink och någon till. Vi satte oss och smällde igen dörren. Men taxichauffören som hade tänkt stänga var inte beredd och fick fingret i kläm. Han stod där och blödde och vi blev rädda och sprang därifrån. Det slutade med en promenad hem.

Roger Hurkmans, Leif Eriksson, Ulf Johansson, Roland Marschall

Realexamen 1963

Det var naturligtvis många fler som tog examen. Det här är vi som var med om utspringet.

Första raden
Bengt Helsen, Leif Eriksson, Berndt Kockum, x, Annika Persson, x, Britt-Marie Andreasson, x, Bakom står Göran Sundqvist, Krister Andreasson

Nästa rad
Ulf Johansson, x, Hans Paulinder, Roger Hurkmans, x (Ville) Längst bak X (sjömannen) (Tomas Benson)

Ville var lite äldre än oss andra. En dag kom han försent efter lunchen. Han bad om ursäkt och sa att han behövde laga mat till sin lillebror. Det tyckte Sara Lindqvist lät gulligt så det var helt godkänt. Men det var ju så att lillebror egentligen var 19 år. Ville bodde på St Eriks Terrassen. Han hade många bra jazzskivor som jag fick spela in.

På luncherna var vi några stycken som brukade träffas på caféet nere vid rondellen Tranebergsplan. Där kunde vi ta en smörgås och fika till lunch. Men caféet verkar ha stängt nu. På bilden syns en sörjande barnaskara.

Elektronik

Så småningom visade det sig att jag hade läggning för elektronik. Mitt första projekt var rullgardinen. Med snören och hjul kunde rullgardinen dras ner och upp med hjälp av en elmotor. Jag hade ändlägesbrytare både upptill och nertill så det var väl genomtänkt. Elmotor fick jag från att skruva isär en dammsugare. När jag sen tryckte på knappen så sa det bara wroooom och rullgardinen flög ut i rummet. Ja, det var på tok för stark motor. Med en motor från en grammofon blev det mycket bättre.

Pappa såg att jag var tekniskt lagd och tyckte att grabben ska bli ingenjör. Elektronik verkar vara framtiden, och så skrev han in mig i nästa skola.